FÖRTVIVLAN
| Du går genom livet likt krossat glas, förnimmer en känsla av att leva. Den är falsk,förvriden och framkallar ras, spräcker din kropp, bildar köttets reva. Med blodiga fötter du kämpar dig fram, steg för steg i en förtvivlad åtgärd. Försöker tvinga dig ur denna damm, som hindrar dig från att klara din färd. Du faller på knä och blickar bort, mot ljuset som fladdrar omkring. Du vet ju att livet det är så kort, man hinner ju nästan ingenting. Du reser dig upp på blödande ben, vänder dig upp dit gömmande är. Skriker och frågar varför döden är sen, tills regnet tvättar dig alldeles skär. Med fötterna skurna i tusen bitar, så flödar nu livet från skönhetens kropp. Jag ser hur din glöd suger ur den som litar, på kärlekens makt att kunna ge hopp. @Jonas Månsson |
GOLGATA BLÖDER
| Med en vandring så ensam, tuff och lång, likt golgatas blodigt smutsiga stenar. Så finns det ej längre någon plats för din sång, jag hoppas du förstår vad jag verkligen menar. Med gråten som sällskap för din sköra själ, med diamanter som faller från himmelen ner. Du tittar dit upp och du törstar ihjäl, för något du avskyr att behöva mer. Men känslan som faller mot hjärtats trakt, faller så länge för att finna sin ro. Men fångas och hålls av tankarnas makt, att alltid få hoppas och alltid få tro. Att kärlekens börda och blödande sår, ska läka ihop och bli mjuk som siden. Jag vet hur du känner och verkligen mår, men jag lovar att glädjen kommer med tiden. @Jonas Månsson |
SOMMARENS STRÅLAR
Sommarens strålar värmer mitt sinne,
jag skrattar och dansar i gräsets grönska.
Låter mig värmas och skapar ett minne,
av allt jag någonsin kunnat önska.
Jag ser ett leende, hennes smittande skratt,
med glänsande ögon som lurigt glittrar.
Jag älskar att känna mig alldeles matt,
när jag ser hur hon kärleksfullt ler och fnittrar.
Känner du känslan av att finnas som två,
den renaste glädjen som fyller din själ.
Den som vänskapen vördar lär kärleken få,
och säga ärligt; jag känner dig väl.
Med lyckan i greppet och den rätta i blick,
jag ler mot den himmelska glädjen i skyn.
När jag äntligen flickan i hjärtat fick,
så kysser jag munnen, vilken underbar syn.
@Jonas Månsson
jag skrattar och dansar i gräsets grönska.
Låter mig värmas och skapar ett minne,
av allt jag någonsin kunnat önska.
Jag ser ett leende, hennes smittande skratt,
med glänsande ögon som lurigt glittrar.
Jag älskar att känna mig alldeles matt,
när jag ser hur hon kärleksfullt ler och fnittrar.
Känner du känslan av att finnas som två,
den renaste glädjen som fyller din själ.
Den som vänskapen vördar lär kärleken få,
och säga ärligt; jag känner dig väl.
Med lyckan i greppet och den rätta i blick,
jag ler mot den himmelska glädjen i skyn.
När jag äntligen flickan i hjärtat fick,
så kysser jag munnen, vilken underbar syn.
@Jonas Månsson
RINNANDE VATTEN
| Andas min luft och du faller isär, ge mig en dag som så vacker är. Att älska mitt liv när allting känns svårt, att behålla det lilla som kallades vårt, när smärtan i kroppen stärks och tär. Jag drömmer mig bort bland rosornas blad, när glädjen har ställt sig och väntar på rad. Den står där alena bland taggar och törn, glider omkring längs gångar och hörn, vägrar att låta en ensam bli glad. Vandrar längs älven där vattnet hörs, jag undrar vart källan till livet förs. När ensamheten växer sig stor och stark, så bygger den bo på annans mark, och inget kan räddas när inget görs. @Jonas Månsson |
ÄT MIN FÖDA
Ät min föda och du föds på nytt,
rinnande värme från ditt underliv.
Känn stygnen från såret som du sytt,
efter att du högg mig med din kniv.
Låt mig smaka på såret du gav,
låt mig fresta på varet som rann.
Du lät mig inte laga det som gått av,
innan min ande skrek och försvann.
Med ruttna tankar som frätande ber,
att få släppa sina band om din jord.
Så tar jag döden och finns inte mer,
och älskar så sakta till ditt sista ord.
@Jonas Månsson
rinnande värme från ditt underliv.
Känn stygnen från såret som du sytt,
efter att du högg mig med din kniv.
Låt mig smaka på såret du gav,
låt mig fresta på varet som rann.
Du lät mig inte laga det som gått av,
innan min ande skrek och försvann.
Med ruttna tankar som frätande ber,
att få släppa sina band om din jord.
Så tar jag döden och finns inte mer,
och älskar så sakta till ditt sista ord.
@Jonas Månsson
SÅRBARHET
| Med varelsen som klättrar på min svaga rygg, så vaknar jag ensam med den skarpa värken. Att få vakna någon dag och känna sig trygg, skulle ta död på djuret och mina märken. Men som det är just nu med ondskans klor, så böjer jag mig fram och kysser din fot. Jag kan inte ens ta hjälp av min mor, när smärtan och sorgen redan slagit rot. Med sårbarhet som taggtråd runt mitt svaga sinne, hålls glädjen fången vid hatets anstalt. Och det enda jag har som ensamt minne, är allt det som gör mitt liv så kallt. Låt mig ta död på varelsens blickar, så jag slipper att leva vid ruinens brant. Med en klocka som för alltid sakta tickar, så faller jag tillslut över stupets kant. @Jonas Månsson |
GLÄDJESTRÅLAR
Som strålar från skyn som sänker sig ner,
över oss alla med glädjens sken.
Finns det ej längre någon sorg hos oss mer,
känner du som jag så känner du dig ren.
Solstråle på himlen som ger min min kraft,
fyller mig med styrka så oerhört stark.
Gör att jag minns det finaste jag haft,
det som nu vilar på den heligas mark.
Det fanns ett under som sjöng sin dans,
med sången vi fyllde vårt förråd.
Du var det finaste jag visste fanns,
men ändå jag skrek efter någons nåd.
Kom till mig nu min vackraste stjärna,
lyft dina vingar och flyg.
Jag lovar att vi behöver skaffa en tärna,
vi kommer bli två så tig.
Men livet är svårt och sorgen är spröd,
och inget är som det ser ut.
Jag lovar att finnas här tills din död,
för alltid och tills det tar slut.
@Jonas Månsson
över oss alla med glädjens sken.
Finns det ej längre någon sorg hos oss mer,
känner du som jag så känner du dig ren.
Solstråle på himlen som ger min min kraft,
fyller mig med styrka så oerhört stark.
Gör att jag minns det finaste jag haft,
det som nu vilar på den heligas mark.
Det fanns ett under som sjöng sin dans,
med sången vi fyllde vårt förråd.
Du var det finaste jag visste fanns,
men ändå jag skrek efter någons nåd.
Kom till mig nu min vackraste stjärna,
lyft dina vingar och flyg.
Jag lovar att vi behöver skaffa en tärna,
vi kommer bli två så tig.
Men livet är svårt och sorgen är spröd,
och inget är som det ser ut.
Jag lovar att finnas här tills din död,
för alltid och tills det tar slut.
@Jonas Månsson
BRUTNA LÖFTEN
Vad gör du med löften som aldrig slår in,
som gräver så djupa hål.
Vad gör du med livet och kärleken din,
mycket är det ditt hjärta tål.
Vad drömmer du när du så ensam är,
med natten som täcke i kväll.
Hur tacklar du känslan där du skär,
jag ber dig min vän att vara snäll.
Vad gör du åt fågeln som sitter så tyst,
på grenen till minnerna dina.
Vad ger du för sanning när du blir kysst,
då sanden har börjat sina.
Vad leker du när du i natten finns,
bland rosor och bladen i moll.
Jag är så säker på att du minns,
fastän du inte har någon koll.
Vad är det du skriker i örat på mig,
det ljuder så hårt i mitt ljus.
Med värmen som lyser där ovan dig,
ges applåder och ett ljudligt sus.
Vad är det som låter ur klockan där,
vad är det för sällsamt ur.
Jag lovar dig att alltid finnas här,
sången har gått från moll till dur.
@Jonas Månsson
som gräver så djupa hål.
Vad gör du med livet och kärleken din,
mycket är det ditt hjärta tål.
Vad drömmer du när du så ensam är,
med natten som täcke i kväll.
Hur tacklar du känslan där du skär,
jag ber dig min vän att vara snäll.
Vad gör du åt fågeln som sitter så tyst,
på grenen till minnerna dina.
Vad ger du för sanning när du blir kysst,
då sanden har börjat sina.
Vad leker du när du i natten finns,
bland rosor och bladen i moll.
Jag är så säker på att du minns,
fastän du inte har någon koll.
Vad är det du skriker i örat på mig,
det ljuder så hårt i mitt ljus.
Med värmen som lyser där ovan dig,
ges applåder och ett ljudligt sus.
Vad är det som låter ur klockan där,
vad är det för sällsamt ur.
Jag lovar dig att alltid finnas här,
sången har gått från moll till dur.
@Jonas Månsson
BRINNANDE ÄNGEL
Ge mig en kyss och låt mig försmäkta,
ge mig kärlek som gör mig till man.
Lova mig för alltid att känslan är äkta,
lova mig för allt som du har och kan.
Brinnande ängel ro mig i land,
ge mig ditt hjärta medans du kan.
Sovande känsla som rinner likt sand,
kände du smärtan som i handen rann.
Ge mig din bädd där du alltid sov,
att älska med glädje och ärliga krav.
Ge mig din ande och jag ger dig lov,
att bygga ett skepp längs mitt ensamma hav.
Segla med luft och ditt hjärtas spel,
styr det mot hamnen som starkast är.
Kom intill mitt hjärta och bli en del,
där du är vackrast och jag blir kär.
Ge mig ditt liv och du kärleken får,
att älska i nöd och tills döden tar vid.
Så lagar jag spegeln och läker ditt sår,
och kommer för alltid att stå bredvid.
Hör du de toner som spelar för oss,
alena mot himlen vi tillsammans far.
Men aldrig vi gråter och aldrig vi slåss,
utan att minnas det finaste vi har.
KÄRLEKEN!
@Jonas Månsson
ge mig kärlek som gör mig till man.
Lova mig för alltid att känslan är äkta,
lova mig för allt som du har och kan.
Brinnande ängel ro mig i land,
ge mig ditt hjärta medans du kan.
Sovande känsla som rinner likt sand,
kände du smärtan som i handen rann.
Ge mig din bädd där du alltid sov,
att älska med glädje och ärliga krav.
Ge mig din ande och jag ger dig lov,
att bygga ett skepp längs mitt ensamma hav.
Segla med luft och ditt hjärtas spel,
styr det mot hamnen som starkast är.
Kom intill mitt hjärta och bli en del,
där du är vackrast och jag blir kär.
Ge mig ditt liv och du kärleken får,
att älska i nöd och tills döden tar vid.
Så lagar jag spegeln och läker ditt sår,
och kommer för alltid att stå bredvid.
Hör du de toner som spelar för oss,
alena mot himlen vi tillsammans far.
Men aldrig vi gråter och aldrig vi slåss,
utan att minnas det finaste vi har.
KÄRLEKEN!
@Jonas Månsson
FRÄMMANDE LAND
Du lilla ängel med spröda vingar,
flyger bort mot mörka land.
Utan kärlek, värme, ögon som tindrar,
öga mot öga, tand för tand.
Tankens kraft är stor o stark,
lyfter med ömhet mot fjärran.
landar försiktigt på främmande mark,
blodet nerför kinden sakta rann.
Du lever i kärlekens tunna bubbla,
ser igenom med sorgen smärtsam blick.
Kan man lyckas utan att snubbla,
undrar flickan som kärleken aldrig fick.
Men stark och trägen brukar vinna,
är ett ordspråk som ofta slår in.
Även du kommer tillslut kärleken finna,
och tänka; du är min, du är min.
VAR STARK!
flyger bort mot mörka land.
Utan kärlek, värme, ögon som tindrar,
öga mot öga, tand för tand.
Tankens kraft är stor o stark,
lyfter med ömhet mot fjärran.
landar försiktigt på främmande mark,
blodet nerför kinden sakta rann.
Du lever i kärlekens tunna bubbla,
ser igenom med sorgen smärtsam blick.
Kan man lyckas utan att snubbla,
undrar flickan som kärleken aldrig fick.
Men stark och trägen brukar vinna,
är ett ordspråk som ofta slår in.
Även du kommer tillslut kärleken finna,
och tänka; du är min, du är min.
VAR STARK!
FRAMTIDSTRO
Jag mötte henne utanför sorgens borg,
med änglars glädje i skyn.
Hon tog bort min svärta och min sorg,
vilken galet vacker syn.
Isen smälte på den kalla sjö,
solen gick upp tillslut.
Kommer hon att smälta till tö,
likt ett glas som stod på lut.
Jag lever upp och skrattar glatt,
och dansar runt bland vänner.
Kysser henne tills hon blir matt,
vilken kärlek jag äntligen känner.
Ögon som tindrar och munnen som ler,
den sprider stjärnor omkring sig.
Blicken som förför och skriker efter mer,
irrar omkring och finner tillslut mig.
Glöden känns som ett öppnande sår,
som hon läker med sin varma brygd.
Vilken ynnest att jag känslan får,
det är en välkommen dygd.
Lyckan infinner sig i pojkens kropp,
läker allt det onda som lagt bo.
Äntligen känner jag mig på topp,
och jag har funnit min framtidstro.
@Jonas Månsson
med änglars glädje i skyn.
Hon tog bort min svärta och min sorg,
vilken galet vacker syn.
Isen smälte på den kalla sjö,
solen gick upp tillslut.
Kommer hon att smälta till tö,
likt ett glas som stod på lut.
Jag lever upp och skrattar glatt,
och dansar runt bland vänner.
Kysser henne tills hon blir matt,
vilken kärlek jag äntligen känner.
Ögon som tindrar och munnen som ler,
den sprider stjärnor omkring sig.
Blicken som förför och skriker efter mer,
irrar omkring och finner tillslut mig.
Glöden känns som ett öppnande sår,
som hon läker med sin varma brygd.
Vilken ynnest att jag känslan får,
det är en välkommen dygd.
Lyckan infinner sig i pojkens kropp,
läker allt det onda som lagt bo.
Äntligen känner jag mig på topp,
och jag har funnit min framtidstro.
@Jonas Månsson
DE PERVERSAS FREAKSHOW
När mörkret faller och omsluter ens själ,
är solen svunnen för alltid.
Även om ni alla menar så väl,
lär ni inte visa det i min tid.
Hon var en varm sol i mitt vinterlandskap,
tills solen dog ut och försvann.
Jag blöder och använder mitt redskap,
tills kärleken dog och blodet rann.
Jag arbetar med vördnad och tålamod,
använder hennes kropp som bänk.
Läser på ryggen där det inristat stod,
?de perversas freakshow? som länk.
Med handen som drar kniven över kroppen,
med suktande efter ditt sköra kött.
Så var det som om den sista droppen,
fick mig att darra och se allting rött.
Jag dricker upp ditt liv genom falsett,
äter mig igenom åratal av sång.
Jag förstår som alltid att jag har rätt,
när ljuset försvann på en gång.
Ät mig och drick vårt urin tillsammans,
låt oss skåla över min döda kropp.
Följ mig i de skadades sjuka dans,
så ska jag ge dig ditt sista hopp.
Måla oss i din egen perversa tavla,
sudda ut det som fanns där innan.
Vad är det egentligen du vill avla,
något ensamt monster till man.
Jag sänker dig i mitt brinnande hjärta,
begraver dig bland kött och blod.
Du kommer aldrig mer känna smärta,
jag hoppas att du tillslut förstod.
@Jonas Månsson
är solen svunnen för alltid.
Även om ni alla menar så väl,
lär ni inte visa det i min tid.
Hon var en varm sol i mitt vinterlandskap,
tills solen dog ut och försvann.
Jag blöder och använder mitt redskap,
tills kärleken dog och blodet rann.
Jag arbetar med vördnad och tålamod,
använder hennes kropp som bänk.
Läser på ryggen där det inristat stod,
?de perversas freakshow? som länk.
Med handen som drar kniven över kroppen,
med suktande efter ditt sköra kött.
Så var det som om den sista droppen,
fick mig att darra och se allting rött.
Jag dricker upp ditt liv genom falsett,
äter mig igenom åratal av sång.
Jag förstår som alltid att jag har rätt,
när ljuset försvann på en gång.
Ät mig och drick vårt urin tillsammans,
låt oss skåla över min döda kropp.
Följ mig i de skadades sjuka dans,
så ska jag ge dig ditt sista hopp.
Måla oss i din egen perversa tavla,
sudda ut det som fanns där innan.
Vad är det egentligen du vill avla,
något ensamt monster till man.
Jag sänker dig i mitt brinnande hjärta,
begraver dig bland kött och blod.
Du kommer aldrig mer känna smärta,
jag hoppas att du tillslut förstod.
@Jonas Månsson
SMÄRTANS GÅTA
Smärtans gåva till den ensamma,
blodets värme som rinner.
Tänker att det gör detsamma,
om hon tillslut försvinner.
Utan någon vid ens sida,
koagulerar blodet tillslut.
Hur mycket ska man lida,
innan datumet gått ut.
Smärtan som river ens inre,
kan tänka mig hur hon slet.
Kommer hon att bli mindre,
det är det ingen som vet.
Kan jag inte få vad jag vill,
är det drömmen som flyr.
Hon gråter och skriker till,
samtidigt som hon gnyr.
Med slag vill jag tvinga ur,
henne alla falska ord.
Det kan bara kallas tur,
om det inte slutar som mord.
Gåvan har blodets smak,
underbar men ändå så rå.
Jag vet att jag står rak,
när jag inte glädjen kan få.
@Jonas Månsson
blodets värme som rinner.
Tänker att det gör detsamma,
om hon tillslut försvinner.
Utan någon vid ens sida,
koagulerar blodet tillslut.
Hur mycket ska man lida,
innan datumet gått ut.
Smärtan som river ens inre,
kan tänka mig hur hon slet.
Kommer hon att bli mindre,
det är det ingen som vet.
Kan jag inte få vad jag vill,
är det drömmen som flyr.
Hon gråter och skriker till,
samtidigt som hon gnyr.
Med slag vill jag tvinga ur,
henne alla falska ord.
Det kan bara kallas tur,
om det inte slutar som mord.
Gåvan har blodets smak,
underbar men ändå så rå.
Jag vet att jag står rak,
när jag inte glädjen kan få.
@Jonas Månsson
SMÅ TRASIGA BITAR
Jag gick sönder i små trasiga bitar,
vad finns kvar att göra för dig?
Att laga skärvor som ingen hittar,
är det vad som väntar för mig.
Se spegeln som visar det du ej vill veta,
se ljuset som kastas åter.
Se färgen som blandas där du vill leta,
se tjejen som äntligen förlåter.
Hör den spröda linjen förstöras,
be till en gud du har hört om.
Skrik att hemligheten ej får röras,
utan att hon säger; snälla kom!
Ge glädjen till livet ett ensamt tack,
trots skärvorna som ej vill lagas,
Ta motgångar med en liten klack,
utan att lögnen nånsin uppdagas.
Nu spelar ett hjärta en ensam melodi,
så ljuvlig att alla änglar gråter.
Med klockor som ringer och ger emtati,
och visar hur sorg egentligen låter.
@Jonas Månsson
vad finns kvar att göra för dig?
Att laga skärvor som ingen hittar,
är det vad som väntar för mig.
Se spegeln som visar det du ej vill veta,
se ljuset som kastas åter.
Se färgen som blandas där du vill leta,
se tjejen som äntligen förlåter.
Hör den spröda linjen förstöras,
be till en gud du har hört om.
Skrik att hemligheten ej får röras,
utan att hon säger; snälla kom!
Ge glädjen till livet ett ensamt tack,
trots skärvorna som ej vill lagas,
Ta motgångar med en liten klack,
utan att lögnen nånsin uppdagas.
Nu spelar ett hjärta en ensam melodi,
så ljuvlig att alla änglar gråter.
Med klockor som ringer och ger emtati,
och visar hur sorg egentligen låter.
@Jonas Månsson
DRICK MITT BLOD
Som en vampyr i mörkret du vandrar,
med tunga hemska steg.
Stora mörka moln när du klandrar,
den som alltid var feg.
Med blod som föda i ensamheten,
du dricker dig full på rött.
Och fortsätter söka evigheten,
trots att du den aldrig mött.
Svart som sot är färgen i ditt öga,
en blick så hård och kall.
Detta hjälper naturligtvis föga,
när du väl påbörjat ditt fall.
I ruinens trånga och mörka bo,
ligger djuren stilla och ber.
Skriet ljuder av den vassa klo,
sliter i deras kött lite mer.
Hon ser på den söndriga döende kropp,
som ligger där trasig och död.
Utan liv och utan naturligt hopp,
söndersliten och färgad röd.
Hon böjer sig ner och smakar på livet,
suger i sig med välbehag.
Nu när hon äntligen tagit klivet,
slår hjärtat så sakta ett slag.
Som en vampyr hon vandrar åter runt,
i dimman hon söker efter något.
Livet hon lever är inte sunt,
men det var precis som hon trott.
@Jonas Månsson
med tunga hemska steg.
Stora mörka moln när du klandrar,
den som alltid var feg.
Med blod som föda i ensamheten,
du dricker dig full på rött.
Och fortsätter söka evigheten,
trots att du den aldrig mött.
Svart som sot är färgen i ditt öga,
en blick så hård och kall.
Detta hjälper naturligtvis föga,
när du väl påbörjat ditt fall.
I ruinens trånga och mörka bo,
ligger djuren stilla och ber.
Skriet ljuder av den vassa klo,
sliter i deras kött lite mer.
Hon ser på den söndriga döende kropp,
som ligger där trasig och död.
Utan liv och utan naturligt hopp,
söndersliten och färgad röd.
Hon böjer sig ner och smakar på livet,
suger i sig med välbehag.
Nu när hon äntligen tagit klivet,
slår hjärtat så sakta ett slag.
Som en vampyr hon vandrar åter runt,
i dimman hon söker efter något.
Livet hon lever är inte sunt,
men det var precis som hon trott.
@Jonas Månsson
