MSN : [email protected]

När mörkret faller och omsluter ens själ,
är solen svunnen för alltid.
Även om ni alla menar så väl,
lär ni inte visa det i min tid.

Hon var en varm sol i mitt vinterlandskap,
tills solen dog ut och försvann.
Jag blöder och använder mitt redskap,
tills kärleken dog och blodet rann.

Jag arbetar med vördnad och tålamod,
använder hennes kropp som bänk.
Läser på ryggen där det inristat stod,
?de perversas freakshow? som länk.

Med handen som drar kniven över kroppen,
med suktande efter ditt sköra kött.
Så var det som om den sista droppen,
fick mig att darra och se allting rött.

Jag dricker upp ditt liv genom falsett,
äter mig igenom åratal av sång.
Jag förstår som alltid att jag har rätt,
när ljuset försvann på en gång.

Ät mig och drick vårt urin tillsammans,
låt oss skåla över min döda kropp.
Följ mig i de skadades sjuka dans,
så ska jag ge dig ditt sista hopp.

Måla oss i din egen perversa tavla,
sudda ut det som fanns där innan.
Vad är det egentligen du vill avla,
något ensamt monster till man.

Jag sänker dig i mitt brinnande hjärta,
begraver dig bland kött och blod.
Du kommer aldrig mer känna smärta,
jag hoppas att du tillslut förstod.

@Jonas Månsson