RINNANDE VATTEN
| Andas min luft och du faller isär, ge mig en dag som så vacker är. Att älska mitt liv när allting känns svårt, att behålla det lilla som kallades vårt, när smärtan i kroppen stärks och tär. Jag drömmer mig bort bland rosornas blad, när glädjen har ställt sig och väntar på rad. Den står där alena bland taggar och törn, glider omkring längs gångar och hörn, vägrar att låta en ensam bli glad. Vandrar längs älven där vattnet hörs, jag undrar vart källan till livet förs. När ensamheten växer sig stor och stark, så bygger den bo på annans mark, och inget kan räddas när inget görs. @Jonas Månsson |
Kommentarer
Trackback
