MSN : [email protected]

Som en vampyr i mörkret du vandrar,
med tunga hemska steg.
Stora mörka moln när du klandrar,
den som alltid var feg.

Med blod som föda i ensamheten,
du dricker dig full på rött.
Och fortsätter söka evigheten,
trots att du den aldrig mött.

Svart som sot är färgen i ditt öga,
en blick så hård och kall.
Detta hjälper naturligtvis föga,
när du väl påbörjat ditt fall.

I ruinens trånga och mörka bo,
ligger djuren stilla och ber.
Skriet ljuder av den vassa klo,
sliter i deras kött lite mer.

Hon ser på den söndriga döende kropp,
som ligger där trasig och död.
Utan liv och utan naturligt hopp,
söndersliten och färgad röd.

Hon böjer sig ner och smakar på livet,
suger i sig med välbehag.
Nu när hon äntligen tagit klivet,
slår hjärtat så sakta ett slag.

Som en vampyr hon vandrar åter runt,
i dimman hon söker efter något.
Livet hon lever är inte sunt,
men det var precis som hon trott.

@Jonas Månsson