VINTERVILA
| Med snön som täcke över mark och hav, döljer sig en smärta så djup och kall. Lever sitt liv som vaksamhetens slav, kämpar för att ta sig ifrån detta fall. Vinterns grepp om hjärtats skörhet, ligger där starkt och sväller. Med allt som finns och det vi vet, är det nu det verkligen gäller. Att vara stark trots kylans grepp, värm den ensammes hand. Vi vänder oss om och skriker släpp, om alla dessa falska band. Låt mig vila under den fallande snön, jag kommer att släppa taget. Se på min kalla öppna mun, du vann det sista slaget. @Jonas Månsson |
MÅNSKEN
Månens ljus som rinner ner över oss,
får mig att älska dess formlösa liv.
Låt oss bara leva och sluta slåss,
för det som kämpar för att ta sig loss.
Behåll det inom dig utan skrik och hat,
släpp ej ut det någon längre stund.
Se på mig jag vet att du är lat,
se rovdjuret som betraktar sin döda mat.
Låt det rinna över ändlösa hav,
ditt obeskrivligt äckliga svarta hat.
Se det snurra runt smärtans nav,
giftet som droppar är sjukligt sav.
Begrav mig i nattens ensamma synd,
utan värme eller min kärleks tröst.
Aldrig känna handen mot min kind,
tänk vilket onårbart underbart fynd.
@Jonas Månsson
får mig att älska dess formlösa liv.
Låt oss bara leva och sluta slåss,
för det som kämpar för att ta sig loss.
Behåll det inom dig utan skrik och hat,
släpp ej ut det någon längre stund.
Se på mig jag vet att du är lat,
se rovdjuret som betraktar sin döda mat.
Låt det rinna över ändlösa hav,
ditt obeskrivligt äckliga svarta hat.
Se det snurra runt smärtans nav,
giftet som droppar är sjukligt sav.
Begrav mig i nattens ensamma synd,
utan värme eller min kärleks tröst.
Aldrig känna handen mot min kind,
tänk vilket onårbart underbart fynd.
@Jonas Månsson
