VINTERVILA
| Med snön som täcke över mark och hav, döljer sig en smärta så djup och kall. Lever sitt liv som vaksamhetens slav, kämpar för att ta sig ifrån detta fall. Vinterns grepp om hjärtats skörhet, ligger där starkt och sväller. Med allt som finns och det vi vet, är det nu det verkligen gäller. Att vara stark trots kylans grepp, värm den ensammes hand. Vi vänder oss om och skriker släpp, om alla dessa falska band. Låt mig vila under den fallande snön, jag kommer att släppa taget. Se på min kalla öppna mun, du vann det sista slaget. @Jonas Månsson |
Kommentarer
Trackback
