MSN : [email protected]

Den stolta elden brann med en låga,
het och oförstörd så fanns den där.
Det fanns en känsla av att inte våga,
att ta på sig det som inte klär.

Men brinn eld brinn för den ensammes flöde,
svälj oss för alltid, vi är ruinerade as.
Tills marken under oss ligger där öde,
och allt som var vackert och fint gick i kras.

Med flammande lågor som slukar oss helt,
så står vi i centrum för den slocknande glöden.
Vi var så naiva ; känslan kallas ?uppspelt?,
men det var helt enkelt inte våra öden.

Vi gömmer oss där inne och skriker av hetta,
svalkar oss med gömda kläders skinn.
Men rädslan för att synas kan ej munnen mätta,
vi ser på varandra och säger; Brinn eld brinn.

@Jonas Månsson