REGNBÅGENS TECKEN

Det spritter i kroppens känsliga kärna,
hjärtat brinner och huvudet ömmar.
Jag vet vad jag vill, jag säger det så gärna,
jag håller på att bli hel i mina sömmar,
håller på att få så vackra vackra drömmar.

Lyfter mot något jag inte känt på lång tid,
ser mot henne med ögon som skiner blanka.
Regnbågens hästar stegrar sig med löftet, rid,
glädjens tårar får mitt bröst att börja banka,
jag vet att denna känsla inte går att ranka.

Förstör nu inte detta vad du än gör,
behåll din tro på kärlekens sköra tråd.
Kom ihåg att det nästan alltid är du som för,
kärlekens bank säger att du ej har råd,
bry dig inte om att livets bok är hård.

Vad du känner är mänsklighetens vackraste känsla,
titta mot gränsen och vad är det du ser där.
Regnbågens häst som du kämpar för att gränsla,
Lyckas du så får du det du vill ha här,
jag tror att jag äntligen börjar bli kär.

@Jonas Månsson






Kommentarer
Postat av: Anne

Du har skrivit många fina dikter. Tycker du om Bo Bergman? Ni skriver på ett liknade sätt.

2007-09-15 @ 15:08:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0