MSN : [email protected]

Ett lopp längs gator med ovanlig mark,
akkompanjerar ett ljud till syrsornas sång.
Du tror dig vara så ovanligt stark,
att du kan hålla hela dagen lång.

Men luften tar slut som så ofta sker,
när lungorna stryps på luften du bär.
Du kämpar dig fram på typiskt maner,
vi vet ju alla hur du alltid är.

Så envis och troende på din egen förmåga,
att aldrig ge upp och andan hämta.
Trots allt vi vet så nog alltid finns det tåga,
trots att du stannar och måste flämta.

Du fortsätter fram långt efter det är slut,
försöker hålla dig på dina ben.
Drar dig fram och försöker hitta ut,
vi vet ju alla att du är sen.

Vad ger du för att stanna och äntligen få vila,
få fundera på varför du aldrig får nog.
Och varför du alltid fortsätter kila,
förbi det som alla de andra tog.

Stanna längs vägen och hitta ditt hem,
våga börja om och finna en oas.
Sluta att alltid komma i kläm,
bara för du inte befinner dig i fas.

@Jonas Månsson