MSN : [email protected]

Jag kastade en boll som rullade förbi,
du tittade förstrött och vände dig sedan bort.
Jag önskade dig lycka men det blev aldrig vi,
tänka sig att glädje och kärlek kan vara så kort.

Men tron på magi kan försvinna fort som aldrig förr,
som ett trollspö som bröts sönder i striden.
Jag stod där länge ensam utanför din kalla dörr,
försökte ta tillbaka den förlorade tiden.

Att laga något som gått sönder är svårare än man tror,
det varken hjälper med minnen eller tid.
Det som river i ens hjärta är den ensammes klor,
som går att besegra med månader av strid.

Jag kastade ett liv för att födas på nytt senare,
för att ge allt som är värt en andra chans.
Livet är strävt men vi vill ha det lenare,
och vakna ur smärtan och komma till sans.

Bollen rullar vidare mot andra mål,
rullar längs spännande vägar.
Mitt minne är gömt bakom skjutbart stål,
för att nå dit mitt sinne strävar.

Orka stå emot och vara stark är inget man tar för givet,
man måste bestämma sig för att allt är värt.
Om man inte gläds åt det lilla som finns här i livet,
har man nog inget av livet lärt.

@ Jonas Månsson