KÄRLEKENS BROTT

Jag tror att det finns en gud där ovan,
som kanske vill oss så väl.
Men det kärlek gav mig det försvann,
när hon tillslut sa farväl.

Men är det ett brott att våga hoppas,
på att åter få rysa av välbehag.
För vad är det egentligen som måste toppas,
för att vi ska få glädjas igen någon dag.

Det enda som finns kvar är mitt tomma hjärta,
som dunkar och slår i en bur.
Vad ska kunna ta bort min oändliga smärta,
och ta bort en fruktansvärt hård mur.

Kan detta vara chansen till lycka och närhet,
ska jag våga ta emot det jag får.
Vad jag ska göra är det ingen som vet,
jag hoppas ej vara ensam om några år.

Så jag kastar mig utför och faller utan stopp,
mot avgrunden som väntar på mig.
Men sedan jag träffade dig har jag åter fått hopp,
på att åter få kyssa en tjej.

@Jonas Månsson

Kommentarer
Postat av: Ulli

Vackert! Man känner igen sig. Verkligen. Alla har upplevt det.

2007-06-29 @ 22:46:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0