VÄNTA
| Med en ängels tålamod väntade du, med tårarna rinnande nerför kinden. Löven fladdrar, ridande på vinden, det är som alltid, det är nu. Jag sitter o längtar nedanför linden. Jag sitter bland älvor och bland löv, dansar med klockan tickande sakta. Jag vet att min älskarinna är döv, hör den druckna vinden viska tyst, akta! Vad skall jag göra, vem skall jag vakta? Min sorg är lika påtaglig som hennes kropp, men jag skrattar åt eländet, åt all misär. Jag leker farligt på branten till bergets topp, hoppas o längtar efter att åter bli kär. Skall jag finna den som tillhör blommans knopp. Tårarna rinner från dina ögon, fryser till is, våren är svunnen, vintern är här. Jag ser genom ångan, genom all dis, jag vill vara där du är. Men jag är dum och livets tärning är vis! @Jonas Månsson |
Kommentarer
Trackback
