MSN : [email protected]

Vackra flicka så sällsam skör,
kämpar för att tillslut må bra.
Hoppas känna att smärtan dör,
precis som ängeln en gång sa.

Det gör så ont inom hennes bröst,
en kniv av eld som aldrig berör.
Hon kastas utför, hör en röst,
som hon inte har något för.

Hon faller nedför utan balans,
tänker på det som har varit.
Vet att livet inte är någon dans,
nej, rosorna badar i sprit.

Vem ska bära och hålla flickan,
när livet känns så svårt.
Varför ska hon bejaka lyckan,
när fallet blir så hårt.

Elden brann med den vackra låga,
som kommer från tillitens sjö.
Det är tillslut en känsla av att våga,
att förvandla hård is till tö.

Den röda ros som var hennes dröm,
har vissnat och fallit isär.
Hennes hjärta värker, hon är så öm,
vad gör hon egentligen här.

Med darrande hand hon böjer sig ner,
kramar de vissna bladen.
Hon gråter och vill inte leva mer,
hon läser bredvid raden.

Med en krossad ros som enda symbol,
för hur misslyckat allting blev.
Så är det för mycket för vad hon tål,
taggen på rosen hennes ansikte rev.

Med blodet som rinner från såret hon fick,
så skriker hon för allt hon är värd.
Se vad som hände och hur det gick,
ack så hon lider och är tärd.

@Jonas Månsson