NÄR SÅNGEN DÖTT
En sång fanns i jorden,
den frös till is.
Mitt hjärta brann för allt,
upplöstes likt dis.
Kärlek fanns djupt i orden,
begravd under smärta.
Nu är allt dött och kallt,
liksom mitt frusna hjärta.
Änglarna tindrar i ljuset,
kämpar för sitt liv.
Nu när allt är fruset,
skärs vingarna av kniv.
Stjärnorna blixtrar med rött,
värmer mig i mörkret,
trots att allt är dött,
lever jag så sakta igen.
@Jonas Månsson
Kommentarer
Trackback
