LIVMODER
| Aldrig har jag trott att jag skall finnas, lämnad till ett öde med kraft och slag. Jag levde, det trodde jag ett litet tag, tills jag insåg att jag isf borde minnas. Är jag månne död, lämnad till jordens sköte, med modervattnet så hett och oförstört. Mitt liv blev ett långt sjukligt möte, med demoner som djävulen slingrigt fört. Att äta min oskuldfullhet, att suga mitt välmod, blev deras tidsfördriv i ett pulserande varsår. Dagar blev till veckor, veckor till år, och fortfarande känner jag ett satans vemod. Världen har tagit en horas skrud, djävulen är jordens hallick. Men vem är då horan, är det Gud? När han inte oskulden fick! @Jonas Månsson |
Kommentarer
Trackback
