MSN : [email protected]

Uppför trappan med tunga steg,
kämpar o strävar för att bli klar.
Stannar till och känner sig feg,
undrar så mycket vad straffet var.

Att leva i ensamt, ståtligt majestät,
för evigt fångad i glasets sken.
Försöker komma loss från hatets nät,
uppifrån man städar trappan ren.

Men det finns några steg som ej förstås,
av små människors kränkta syn.
Häpet man försöker öppna detta lås,
ser på med en fruktansvärd min.

Vi har kommit halvvägs upp i trappen,
men ser ej vårat mål.
Vi vill bara kunna trycka på knappen,
och ta smärtan med ett högt vrål.

Kommer vi någonsin komma ända upp,
och njuta av kärlekens makt.
Eller vinner livet sin sista kupp,
i maskopi med helvetets pakt.

Låt oss tänka på denna utveckling,
och sväva bort bland molnens fall.
Leta efter små bortglömda ting,
och söka efter den ensammes kall.

Trappan krossas under ohyggliga kval,
gnisslar o skiker för överlevnad.
Du måste bestämma och göra ditt val,
annars står smärtan o döden på rad.

@Jonas Månsson