LEKA MED ELDEN

Spegel spegel på väggen där,
lyser mot stjärnan som ensam är,
leker med elden som enfalden lär,
utan att någonsin få känna sig kär.

Har bränt sig förut med våldsam kraft,
den största kärlek hon nånsin har haft.
Försvann bland vågornas tunna brus,
kvar fanns bara ett tomhetens rus.

Lekte med elden i en galen romans,
kastade tilliten som där faktiskt fanns.
Den brann så sakta din vackra krans,
oh vad jag är säker på att den är hans.

Nu återstår bara att bränna sig hårt,
trots att det faktiskt är så svårt.
Men vad kan väl annars finnas kvar,
när man ej finner ett enda svar.

@Jonas Månsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0