KÄRLEKENS SYMBOL
Låt mig leva, låt mig dö, älska nån ren som snö. Hon brinner, hon ler, hon finns, mina minnen bränner o jag minns. Kärlek till ängeln som fanns, i mitt liv som en älvas dans. Aldrig ska jag henne glömma, om jag så ska livet tömma. Med glädje o sorg i livets mun, kärleken är så tunn så tunn. Snöspöket far över vit bädd, vill aldrig riktigt bli sedd. Men jag ser henne i mitt hjärta, trots att det hon gav var smärta. Låt mig aldrig känna så här igen, då blir jag vilande i dödens säng. Tunna bitar av tillit far omkring, går ihop mot varandra. Varför är kärlekens symbol en ring, När man tillslut bara kan klandra. Varandra för hur allting blev, frågar den som detta skrev. flyger bort och skriker LEV, JAG ÄLSKAR DIG!!! @Jonas Månsson |
Kommentarer
Trackback
