HÅNADE LILLA POJKE
| Låt mig inte älska någon igen, jag går under i mörkret. Tårar av sorg skär genom isen, jag kan inte vara diskret. Min börda att bära är tung så tung, gräver sig djupare och djupare. Min sorg i hjärtat är ännu ung, dröjer innan jag kan bli lyckligare. Hatad och rånad på glädjens föda, svälter mig själv tills jag dör. För vad gör egentligen all min möda, målar svart vid allt jag rör. Jag mår verkligen riktigt dåligt nu, varför kan ingen se eller förstå mig. Jag vill faktiskt bara vara älskad ju, jag hoppas och längtar men nej. Hånade lilla pojke vem tror du att du är, är det nu så synd, så synd om dig. Detta säger hon med hån och det tär, när jag förstår att hon hatar mig. Låt mig aldrig älska någon igen, smärtan är den enda vän jag har. Känn hur jag faller igenom isen, hon skrattar och bara tar och tar. @Jonas Månsson |
Kommentarer
Trackback
