FRÄMMANDE LAND

Du lilla ängel med spröda vingar,
flyger bort mot mörka land.
Utan kärlek, värme, ögon som tindrar,
öga mot öga, tand för tand.

Tankens kraft är stor o stark,
lyfter med ömhet mot fjärran.
landar försiktigt på främmande mark,
blodet nerför kinden sakta rann.

Du lever i kärlekens tunna bubbla,
ser igenom med sorgen smärtsam blick.
Kan man lyckas utan att snubbla,
undrar flickan som kärleken aldrig fick.

Men stark och trägen brukar vinna,
är ett ordspråk som ofta slår in.
Även du kommer tillslut kärleken finna,
och tänka; du är min, du är min.

VAR STARK!

@Jonas Månsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0