ENSAMHET
Ensamhet är som tjära,
kletar sig fast i hjärnan.
Hur mycket ska man bära,
innan det brister i kärnan.
Jag bär iväg min egen dom,
över att jag fanns i lyckan.
Tung att bära för den är tom,
på kärlek och vänskap jag fann.
Solen lyser över bar mark,
kastar skuggor av feghet.
Jag är inte stor, men stark,
efter allt som jag vet.
Hatten jag bär är av sot,
glöden brinner i den än.
Mörkret är ett stort hot,
släcker mig sakta och sen...
@Jonas Månsson
Kommentarer
Trackback