DEN GYLLENE ROSEN
| Blänkande sken i morgonljus, ler och tänker på kärlek. flyter bort i gyllene rus, bara le och känna sig vek. Med vackert hår o blick mot skyn, hon svänger runt och skrattar. o vilken underbart vacker syn, när hon spricker upp och fattar. Att hon är underbar och önskvärd, att kärlek hon kan få. Fastän hon ännu inte är lärd, att kärlekens händer nå. Lev livet med glädje och sprall, skratta och gråt, utan tvång. Då kommer inget våldsamt fall, utan stick ut i livet med ett språng. @ Jonas Månsson |
Kommentarer
Trackback
