MSN : [email protected]

Det blöder från ditt ansikte och från din hud,
vad har hänt, vad har du gjort?
Du var så vacker i din månfärgade skrud,
nu ligger du bland spyor och bland lort.

Du levde och älskade med lyckan i hand,
nu syns dina trasor bleka och vita.
Du bröt med oss och du klippte alla band,
jag ber dig att sluta riva och slita.

Nu blandas dina tårar med rinnande snor,
och blodet mellan benen gör skrikande ont.
Du tittar dit bort där du vet att han bor,
och inom dig är det så fasansfullt tomt.

Jag vet inte vart jag ska fly någonstans,
när du hugger dig återigen i ditt bröst.
Om stället med frihet och lycka fanns,
då skulle jag sluta att behöva tröst.

Jag skriker,jag älskar ju dig här och nu,
varför tror du mig inte, varför kom du aldrig hit.
Vad ska jag nu säga när mitt hjärta gått itu,
vem ska nu ta och ge mig all denna sprit.

Jag behöver den för att döva dina utdragna skrik,
där du ligger på golvet i ditt eget blod.
Du var så vacker nu är du som ett lik,
men minns mina handlingar, minns mina ord.

Jag skrek rakt ut att det finns ingen annan,
du svarade genom att rispa din kniv.
Och blodet som flödade visade vad du kan,
visar att du inte respekterar ditt liv.

Jag skriker och försöker stoppa det röda,
du slår mig och tittar så trotsigt ner.
Jag blinkar genom tårar så vackra och spröda,
där du står med utsträckta händer och ler.

Blodet som rinner från dina fingertoppar,
tar lång tid att falla mot marken ner.
Jag stirrar som besatt mot det som droppar,
sedan faller jag på knä och mässande ber.

Ta mig härifrån låt mig lita på någon,
jag orkar inte vara såhär igen.
Ta mig härifrån låt mig lita på någon
jag orkar inte mer, jag orkar inte mer.

@Jonas Månsson